VINTERFIKA

Att alltid smaka på maten var en läxa jag lärde mig när jag var nio år under en vinterfika en solig aprildag på en äng nedanför Frösö kyrka. Familjen med vänner var på skidutflykt och vi hade stannat för att avnjuta en härlig fikastund i snön. Att fika ute en solig vinterdag är nog bland det lyxigaste och mysigaste jag kan tänka mig. Jag kommer i alla fall ihåg att min pappa fiskade upp ett stort brunt och fyrkantigt block som han skivade med osthyvel den där vackra dagen.
– Vill ni smaka, frågade pappa min bror Feffe och mig? Näää huvva, usch och fy svarade vi i kör eftersom vi antog att det var en rejäl bit getmese. Flera gånger frågade pappa om vi verkligen inte ville smaka, men vi fortsatte bara att neka. När det var ytterst lite kvar av den förmodade mesen så bedyrade alla samlade att det inte var getmese och kunde vi inte tänka oss att bara smaka lite av det allra sista. Till slut vågade vi i alla fall smaka och gissa om vi blev förvånade när det godaste av nougat smälte i våra munnar. Sedan den dagen smakar jag alltid av allt och dessutom alltid först av alla. Foto: Fantastiska Tina Stafrén