I dag gick det plötsligt upp för mig att jag faktiskt är en mycket stolt del av en den fika- och kafékultur som fortfarande verkar råda starkt i Östersund med omnejd. Faktiskt går fikakulturen i min familj tillbaks i minst fyra generationer. Längre bak än så är det ingen som minns.Min mormorsmor Hilma Skarin startade och drev två kaféer i länet, Centralkaféet i Bräcke och Skarins Mat & Kafé i Gällö. Hilma kunde nog konsten att fika riktigt ordentligt kan jag tänka. Mamma berättar att det inte gick att sitta i Hilmas knä, man trillade liksom av för att hon var så rund.
Mormor Elin hade minst tusen järn i elden vad gällde mat. Hon var husmor på I5 och drev barnkollo i Iffelnäs. Under många år tog Elin dessutom emot inackorderingar på heltid från läroverket och frisörskoleelever på lunch vid familjens matbord på Frösön.
Så fika och matlagning var en stor del av min mormors liv också.
Min tuffa och driftiga mamma Anita tog över Annas Bageri på Postgränd 5 i Östersunds 1972 och gjorde om brödbutiken till Brunkullans Bod, en nydanande prylbod med matiga inslag och kulturella händelser. 1977 blandade mamma Brunkullans första teblandning. 1982 gjordes butiken om till Brunkullans Kafé. Samtidigt var jag i Alta, Utah och lärde mig laga mat.
Från 1989 till 1998 drev min bror Fredrik, min mamma Anita och undertecknad Brunkullans kafé & restaurang (som 1992 blev Brunkullans Krog) tillsammans. Det var fantastiska men slitiga år med tusentals fika- och matgäster. Att bulla upp ordentligt innan vi öppnade på lördagarna var nog bland det roligaste vi gjorde. Det var alltid med en pirrig och speciell känsla vi slog upp portarna och bjöd in gästerna till bland annat kakmaränger med choklad och punchtopping, nybakta blåbärsbullar pudrade med florsocker och långa rader med varma mackor.
Så fika och matlagning var en stor del av min mormors liv också.
Min tuffa och driftiga mamma Anita tog över Annas Bageri på Postgränd 5 i Östersunds 1972 och gjorde om brödbutiken till Brunkullans Bod, en nydanande prylbod med matiga inslag och kulturella händelser. 1977 blandade mamma Brunkullans första teblandning. 1982 gjordes butiken om till Brunkullans Kafé. Samtidigt var jag i Alta, Utah och lärde mig laga mat.
Från 1989 till 1998 drev min bror Fredrik, min mamma Anita och undertecknad Brunkullans kafé & restaurang (som 1992 blev Brunkullans Krog) tillsammans. Det var fantastiska men slitiga år med tusentals fika- och matgäster. Att bulla upp ordentligt innan vi öppnade på lördagarna var nog bland det roligaste vi gjorde. Det var alltid med en pirrig och speciell känsla vi slog upp portarna och bjöd in gästerna till bland annat kakmaränger med choklad och punchtopping, nybakta blåbärsbullar pudrade med florsocker och långa rader med varma mackor.
Stämningen bland fikagästerna på lördagarna var härligt speciell. Gäster i alla åldrar trängdes och trivdes. Kanske uppfylls inte längre de sociala behoven på kaféerna i samma utsträckning nu som förr i världen. Men jag hoppas och tror på en ny och ännu starkare fikatrend i framtiden. Jag hoppas att vi istället för att gå på AFTER WORK i framtiden kanske börjar gå på AFTERNOON TEA, gärna med levande musik. Då sitter iallafall jag där och med tjocka släkten och vintermyser. Foto: Tina Stafrén
Inlägg
Kul att läsa lite historia! Hoppas arvet fortsätter genom dina barn i framtiden:)
SvaraRaderaJag minns faktiskt lite vagt att Brunkullan var en prylaffär när jag var liten! Hade glömt att jag minns det, men det gör jag ju..om du förstår..haha!
Afternoon tea-time vore ju verkligen en kul idé!
Hörde förresten att en ny tebutik/café skulle öppna i stan..inte var, men någonstans i centrala stan..Nått du känner till?
Trevlig lördagkväll:)
Susanne