13 mars 2009

SMAKMINNEN

Sitter på trappan till Mormor Elin och morfars Olles stuga i Kvistle by en solig sommarmorgon. Det är i slutet av 60-talet, kanske -69? Solen värmer, humlor surrar, Kvistleströmmen brusar och allt är så intensivt grönt. Här på trappan har jag ett av mina första smakminnen. En tallrik tjockmjölk med små öar av grädde toppad med socker, malen ingefära och knäckebröd i småbitar.Vilken smakupplevelse! Det härliga med smakminnen är att man kommer ihåg mycket runt omkring smaken också. Kanske inte exakt i detalj men i alla fall känslan och miljön runt just den där smaken. Jag har läst någonstans att smaklökarna bidrar mest till ett bestående minne. Vilka smakminnen har och skapar du?
Foto: Martin Alfredsson

3 kommentarer:

  1. Ja, det kan jag tänka mej var en smakupplevelse! Tänk att lukt, smak och hörsel kan framkalla såna minnen....

    För mej var "filbryta" gott, Långfil, brutet ljusugnsbröd i ( tunnbröd) och till det på sidan om , stekt korv el fläsk!!!

    Trevlig helg!!b Mari.

    SvaraRadera
  2. Åh, vad fint!

    Hm, mitt första smakminne är nog något så tråkigt som välling. Något jag inte ens tyckte var särskilt gått. Jag minns hur jag tvingade i mig det och framför allt minns jag de där små mjölklumparna... Usch... Jag föreställde ig att det var bilar som åkte in i munnen och ner i mitt svalj.
    Men jag minns min första riktiga köttbit. Alltså kött som inte var barnkött = köttbullar eller köttfärssås. Jag var kanske fyra fem år och vi var på restaurang. Jag satt som vanligt med min spagetti och köttfärssås och mamma och pappa med sina rejäla köttbitar. Då ville jag smaka och: mmmm! Det var det godaste jag ätit.
    Så minns jag också första bekantskapen med saltlakrits. Djungelvrål var det. Mamma trodde inte jag skulle tycka om det salta utanpå så hon slickade av det åt mig. Men så smakade jag i alla fall till slut och tyckte det var underbart. Sen var jag fast.

    Oj, det blev visst långt det här...

    SvaraRadera
  3. Farmors dillkött, kalopps och fattiga riddare. Det är något visst med det som var sällan och lite extra. Annars är jag mer en doft människa. Sinnena kan ta fram så många minnen.

    SvaraRadera