I min sinnesvärld är Brunkullans Krog förebilden för La Stella. Krogen Brunkullan startades av min mamma och drevs av vår familj i ett par decennier. I skrivande stund får jag tag på båda författarna som bekräftar detsamma. Så fränt!
På verklighetens La Stella, alltså när min familj drev Brunkullans krog (till 1998) kunde det verkligen gå hett till, både i och utanför grytorna. Ibland fick gästerna eller musikerna faktiskt säga till oss i familjen (eller i La Famiglia som vi kallades) att sluta skrika och bråka. En gång fick en gäst en snyting av kocken och ett par damer som satt och åt i trädgården blev totalt nedsprutade med vattenslangen av vår vikarierande kock från Adis Abeba.
Ljuspunkterna var de fantastiska kvällarna med levande musik och sommarkvällarna då trädgården var proppfull med gäster i alla åldrar. På 90-talet hade Brunkullan i princip den enda uteserveringen i Östersund. Pappa räknade till över 400 cyklar utanför grinden en kväll. Trots en öl –och vinbar och mängden gäster var det aldrig bråk eller trubbel – annat än bakom kulisserna. Men vårt trubbel bestod mest i kärleksfullt gnabb, mindre familjedraman och en och annan romans.
”Knullbulle” lät det när kockvännen Steven från Nya Zeeland skulle säga Kanelbulle och vår franske kock Frank sa alltid Pitt i Panna. Språkförbistringarna var många eftersom vi ibland kunde vara upp till tolv olika nationaliteter som jobbade – samtidigt. Jag minns tiden på Brunkullan som galet rolig, passionerad, jobbig och lustfyll – allt på en gång. Lite som den känslan Bärböckerna förmedlar – livets gång i en småstad. Det är folkliga mat-kärlek-berättelser det handlar om. "Smultron och svek" är den första delen av fyra i serien om familjen kring restaurang La Stella. Därefter följer ”Vinbär och Vemod”, ”Hallon och hat” och nu senast ” Lingon och lust”. Alla delar kan läsas fristående.
Kanske den femte delen får heta ”Havtorn och hat”, ”Blåbär och blemmor” eller varför inte ”Hjortron och hjärtan”. Jag vill i alla fall gärna veta mer om familjen kring La Stella i vår lilla stad Östersund. Vill författarna få ännu mer inspiration från verklighetens La Stella– kontakta damen på bilden, la Mama Anita Gulliksson. Hon har mycket att berätta om de 27 åren hon drev Brunkullan Bod, Café och sedermera Krog.
Åhå, jag minns också Brunkullan då jag bodde Östersund ett par år. Jättemysigt...
SvaraRaderaHej! Ville bara berätta att jag länkat till din blogg från min. Den handlar absolut inte om samma sak, inte ens i närheten, men jag gillar verkligen din blogg och läser alla inlägg med behållning.
SvaraRaderaÄlskade Brunkullan. SÅÅÅÅÅ många timmar jag spenderat där. Både som gäst och då hängde man som stammis vid hörnbordet med den vinröda mönstrade gobelängen på väggen. Varm macka med skinka och ananas och det underbara BRUNKULLAN te. Det the som jag senare började köpa i 5 kg påsar =)
SvaraRaderaThe och kaffe tog man på andra sidan väggen med gobelängen vid den härliga gjutjärnsspisen. Efter den tiden har Brunkullan bytt skepnad och byggt till och om ett antal gånger.
Även hängt där som anställd under en sommar, det var en härlig stämning.
Brunkullan är anledningen att jag alltid kan svara på vem som förde in potatisen till Sverige. Tack för den tavlan vid dörren till uteserveringen. =)
Tack Brunkullan o fam Gulliksson för alla underbara timmar, all härlig mat, all go stämning, alla ideer och framförallt för Brunkullan THE.
Härligt att det finns fler som minns! TACK Tant Eva för alla år som trogen kund x 2 och för att du förgyllde vår arbetsplats under en tid! Du passade in som sleven i grytan ;-)
SvaraRadera