30 juni 2009

YOGAMAT?

Jag har lagat yogamat under en vecka på ett yogaläger i Sthockholms skärgård. Yoga betyder förening av kropp, tanke och själ och betecknar en samling andliga och kroppsliga tekniker som troligtvis har sitt ursprung i Indien 3500 – 2500 år sedan. Matlagning för mig handlar om förening av kreativitet, årstid, passion och råvara. Ganska likt faktiskt, eller hur?

Enligt
Ayurveda, en systerfilosofi till yogan, som också bygger på ett holistiskt synsätt, är det till exempel viktigt att vi lever i harmoni med naturen och den vediska lärans hela idé är att vi mår bäst när vi strävar efter balans på alla områden i vårt liv. Detta innebär att om vi stör den balansen, genom att till exempel skövla regnskogar eller äta djur, så blir det svårare att nå inre harmoni, tillfredsställelse och lycka. Jag är beredd att hålla med på det men jag tror på att äta en del djur faktiskt, som viltfångad öring, gädda, älg eller varför inte ren, ripa eller bäver?

Rätt föda ger vad Ayurveda kallar för prana, vilket kan översättas med livskraft. Yoga ger också prana. Det liksom spritter i kroppen efter ett yogapass av livskraft. Mat lagad enligt Slow Foods filosofi dvs. mat som är god, ren och rättvis, utan tillsatser och konserveringsmedel ger i alla fall mig en massa prana. När vi är rena inombords är det lättare att tänka klart och detta är enligt Ayurveda ett exempel på hur sinne, själ och kropp är intimt förenade i en större helhet. Ha, ha….det var väl det jag trodde. Man blir som det man äter. Bilden är från en matmarknad i Goa, Indien. Foto: Martin Alfredsson

19 juni 2009

TEMAKERSKAN INSPIRERAR?









Det är magasinet Camino som i nästa nummer presenterar Sveriges 15 främsta inspiratörer för en hållbar livsstil. Just nu pågår en omröstning på nätet där undertecknad har blivit nominerad (läs glad och tacksam) och slåss om titeln med bland annat Christian Azar, professor i fysisk resursteori och författare till boken ”Makten över klimatet”, duktiga Ekokocken Carola Magnusson och Mats-Eric Nilsson, författare till boken "Hemlige kocken" och "Äkta vara". Jag tycker iallafall att tidningen Camino inspirerar och borde läsas av alla. ÖP skriver också om nomineringen .

5 juni 2009

GRAVA FISK SMAKSATT MED TE TILL NATIONALDAGEN

Jag vill återigen tipsa om att tegrava fisk, perfekt mat till nationaldagen. Knappast någon annan rätt är väl så starkt knuten till vårt matkulturarv som gravad fisk? Använd gärna viltfångad öring, sik, regnbåge, ekologisk lax eller röding, ca 1 kg filé som varit frusen. Använder du ett rökigt te får fisken en lätt rökig smak så klart. Ett grönt te ger en mycket sublimare smak.

3 msk havssalt
3 msk råsocker
1 msk rökigt te, exempelvis Brunkullan Rökigt lakrits te eller ett grönt te, finmalet med mortel
2 tsk vitpeppar, grovmalen

Blanda alla torra ingredienser och gnid in filéerna med gravblandningen. Mer salt på tjockare partier. Vänd filéerna efter 4-5 timmar. Låt grava ytteligare 4-5 timmar.
Skiva tunnt innan servering. Här serverar jag fisken med rårörda hjortron. Tina Stafrén tog bilden förra sommaren. Den underbara glastallriken i rosa är formgiven och blåst av Ulla på Storsjöhyttan.

1 juni 2009

MÄRKVÄRDIGT VACKRA BILDER

Vi har haft besök av 15 studenter från Slow Foods universitet ”University of Gastronomic Sciences” UNISG i Pollenzo, Italien. Mycket av deras utbildning går ut på att resa ut i världen för att se vilka gastronomiska möjligheter, potential och förutsättningarna som finns i olika regioner.
I tio dagar har dom rest runt i Sverige för att lära känna vår matkultur. I fyra dagar har jag vallat runt studenterna i Jämtland på en ”gastronomic field trip”. Resan avslutades med en härlig middag i landshövdingens residens.
Efter middagen höll studenterna upp en spegel (bildligt talat) i vilken vi fick se märkvärdigt vackra bilder av vår matkultur och vårt län. Men vi fick också se bilder som stämde till eftertanke.

Elisa från Schweiz var starkt påverkad av att svenska ungdomar och barn helt verkar sakna kunskap om det egna matarvet. – Dom varken vet eller gillar svensk matkultur utan föredrar kebab och pizza, sa hon. -Hur kan en generation missa chansen att föra vidare den fantastiska matkultur ni har, undrade hon vidare?
Ja det kan man undra? Speciellt efter att fått höra studenternas svallande beröm över de råvaror, initiativ och kreativitet de mött i Jämtland.
Är det kanske dags nu att skänka nästa generation glädjen av att vi har ett matarv som heter duga? - Hur ska vi annars bli trovärdiga och växa som turistregion om inte matkulturen kommuniceras av nästa generation?
Kan det vara dags att förändra vår syn och självkänsla på mat som produceras och konsumeras nära. Är det inte dags att få ihop all den kreativitet och handlingskraft som finns i länet i en gemensam stark vision för framtidens mat? Javisst är det dags nu!